Måtito

Jesus Christ

Ola Salo som Jesus

Måtito står för måndag, tisdag och torsdag och var de dagar som biblioteket på Enebytorg hade öppet när 1970-tal blev 1980-tal. Då gick jag på mellanstadiet i Enebyberg och informationen var mer eller mindre livsviktig för mig.

Det var  lätt att komma ihåg veckodagarna eftersom Jugoslaviens ledare som hette Tito fyllde nyhetssändningarna. På den tiden tittade även barn som gick på mellanstadiet på nyheterna varje dag eftersom det inte fanns något annat att titta på.

I alla fall – på biblioteket hade de dubbel-LP:n Jesus Christ Superstar. Jag hade sett en skoluppsättning i Danderyds kyrka och den fick mig helt fast. Ja, nära på besatt. Skivan gick inte att få tag på hävdade mina föräldrar, men på bibblan fanns den så där satt jag som regel ett par gånger i veckan nersjunken i en fåtölj med stora hörlurar på huvudet. Månad efter månad. År efter år? Så känns det nu när jag tänker tillbaka på det.

Till slut träffade mamma någon som hade LP:n hemma och hon kunde ordna en inspelning till mig. Jag fick två knallröda kasettband som jag sedan lyssnade på i flera år.

Anledningen till att jag berättar det här just nu är jag igår äntligen fick se Jesus Christ Superstar live igen, med Ola Salo på Scandinavium. Den är visserligen på svenska, men det var ändå samma gamla Jesus Christ. Texterna är trogna originalet och varje ton satt på rätt plats. Så bra gjort! Men nu återgår jag till det engelska originalet igen. Det är ändå den versionen som för alltid kommer att flyta runt i mitt blod.

Lämna en kommentar

Under Ditten och datten

Nu är jag klar

Med mitt manus såklart. Vi kan kalla det Getingen, men det heter egentligen något annat.

Planen just nu är att göra en Nesser. Jag är ju som jag flera gånger tidigare har berättat ett stort fan av Håkan Nesser trots alla hans små smulor. Någonstans läste jag att han i början av sin karriär skickade samma manus till förlag som redan hade refuserat det, men med en annan titel. Smart tycker jag så jag snor hela grejen.

Och om ni från det stora fina förlaget skulle läsa det här så skäms jag inte alls (utan blir tvärtom väldigt glad), för det manus jag nu skickar iväg är sååå mycket bättre än det jag skickat tidigare. Först fick jag konstruktiv kritik från jättefin-fina förlaget som faktiskt skrev att vissa delar av mitt manus ”verkligen fungerar.” Det värmde. Jag skrev om utifrån deras tips med blev ändå refuserad.

Sedan låg manuset till sig i ett år innan jag tog upp det igen och den här gången har jag gjort förändringar som märks, bland annat strukit två hela kapitel av inledningen.

Nu ska jag bara få iväg det också! Lite läskigt är det allt. Det känns som sista chansen för just den här berättelsen.

4 kommentarer

Under Mitt eget skrivande

Livet blir aldrig bättre än så här

I knappt två dygn trodde jag att jag hade bröstcancer. Den logiska delen av min hjärna visste att chansen  att jag inte hade cancer var större än att jag hade det, men resten av mig ville inte ta till sig den poängen. Resten av mig skakade av rädsla. Vet ni hur mycket man hinner tänka under knappt två dygn när man tror att man är allvarligt sjuk och kanske till och med ska dö?

Jag blev alltså återkallad till mammografin. Inte bara för att ta nya bilder utan för att träffa en läkare och göra ultraljud och eventuellt ta prover. De ringde i onsdags och ville att jag skulle komma i torsdags. När jag sa att det inte passade, berättade sköterskan att bussförbindelserna mellan mottagningen och mitt jobb är jättebra. Det tolkade jag som att hon visste något som hon inte sa. Jag gick dit på fredagen och fick veta att jag är frisk.

Det som mest tog fäste i mig under dessa skräckfyllda dygn var orden livet blir aldrig bättre än så här. Jag insåg att jag inte hade fattat det innan.  Det är väldigt puckat att inte kunna särskilja vardagliga, materiella skitproblem från riktiga problem. Nu står det klart för mig att om jag eller någon i min familj blir sjuk så kommer jag inte önska något annat än att få tillbaka exakt det liv jag har just nu. Inte mer pengar, ingen flådig resa, inte större hus, inte färre rynkor.

Det ska jag försöka komma ihåg så länge som möjligt. Därför åkte jag går, dagen efter att jag fick veta att jag är frisk, och köpte mig en ring som jag ska bära varje dag. Den har gravyren enjoy life. Jag har graverat in fler ord med mina tankar: Livet blir aldrig bättre än så här.

ring

9 kommentarer

Under Ditten och datten

Jisses

vad det är kul att skriva. Det pirrar i hela kroppen. Fast mest redigerar jag. Samma gamla manus, men mycket mycket bättre. När som helst är jag klar. 

1 kommentar

Under Ditten och datten

Sedan gick det bra ett tag

På NaNoWriMo. Efter att ha legat kraftigt efter när den första dagen var slut, kom jag ikapp dag två. Dag tre höll jag ett precis lagom tempo och slutade med 5013 ord. Då låg jag tolv ord före schemat! Det var igår.

Nu har det såklart skitit sig helt och något annat hade jag inte trott för idag är det en helt vanlig måndag.

Om det inte vore för att det var så sanslöst roligt att skriva i helgen skulle jag ha gett upp vid det här laget. Men jag ska nog hålla ut ett tag till. Inte en chans att jag kommer att gå i mål med 50 000 ord, men lite fler än 5 000 ska jag nog kunna samla ihop i alla fall.

1 kommentar

Under Mitt eget skrivande, National Novel Writing Month

Det går sådär

I NaNoWriMo måste man skriva i genomsnitt 1667 ord per dag. Igår var första dagen och jag skrev bara 512 ord trots att jag var ledig och hemma en stor dag av dagen. En trög start, men något annat hade jag inte väntat mig. Jag var helt enkelt tvungen att ägna en stund åt att fundera på vad boken skulle handla om eftersom jag inte hade förberett mig alls.

I morse gick jag i alla fall upp vid sex och fick ihop till gårdagens beting före frukost. Mycket bättre flyt!

Nu har jag satt mig ner igen. Och skriver. Här i bloggen. Så dumt!

Lämna en kommentar

Under Mitt eget skrivande, National Novel Writing Month

Dagens (eller årets) chock

Helt utan att förvarna mig själv anmälde jag mig i morse till National Writing Month. Ni som är inne i den här skrivarvärlden vet att det går ut på att mellan 1 och 30 november skriva en roman på minst 50 000 ord. Vartenda ord ska skrivas under den här perioden. Om man fortsätter på något påbörjat är det fusk.

För övrigt finns inga regler alls . Det är okej att skriva hur kasst som helst, här räknas bara kvantitet – inte kvalité.

Jag såg på Facebook i morse att det hade startat och då anmälde jag mig direkt. Det måste vara nyttigt att chocka sig själv ibland, eller hur?

Nu är det ju  så att jag varken är arbetslös, nyskild, har utflugna barn eller har sålt huset och flyttat in i en lägenhet. Utan ungefär tvärtom.

Ja, ja. Jag behöver det här för att komma igång. Jag behöver stress och press, annars ägnar jag  ett halvår åt att filosofera om varenda mening.

Så nu kör vi. Ska ni vara med? Jag kommer att kolla runt lite på bloggarna, men ni som kikar in här kan väl berätta om ni är på! Och LYCKA TILL!

Kvantitet, kvantiet, kvantitet. Kvalité, kvalié, kvalité. 

2 kommentarer

Under Mitt eget skrivande