Oj, vad jag slutade blogga helt plötsligt. Totalslutade. Försvann från jordens yta, sörjd och saknad av ingen.
Nu borde jag förklara varför, men det enda jag har att säga är att jag inte har haft någon lust. Har haft annat för mig.
Och det beror väl egentligen på att jag har glömt bort mitt manus. Runt den 10 december skickade jag iväg det till ett antal förlag, och just nu har jag till och med glömt hur många. Sex? Ett hörde av sig med vändande post och kan inte ens ha hunnit läsa första meningen. De övriga tiger som muren och just nu känns det som att tystnaden är så kompakt att inget kommer att hända de närmaste tio åren.
Men, som sagt, det här är inget som upptar mina tankar.
Jag återkommer när jag har något att säga om mitt manus eller mitt skrivande. Eller också återkommer jag om jag bara känner för att snacka skit. Nu är ju det här en blogg om skrivande, men om jag beslutar mig för att låta det bli en blogg om ditten och datten och annat i mitt liv som knappast kan intressera någon annan än mig själv, så kan jag återkomma när som helst.
Att snacka skit är ju också att skriva, eller hur? Frågan är om det är värt att lägga energi på att fullända just denna konstform.
Att snacka skit är också att skriva!
//Hälsar drottningen av trams och intetsägande skit
Jag håller med och känner samma sak. Är där nu med. Trött på hela förlagsvärlden som bara refuserar en …
Jag har saknat dig
Å du, skit i förlagen och ge ut själv. Gå med i vår förening Egenutgivarna där vi hjälps åt. Glad Påsk!
Du är gullig Desirée. Tack för inbjudan, men jag är inte riktigt där ännu.