”Har mördarsniglar känslor?”
Den som frågar är mycket yngre. Så ung att hon fortfarande har ett hopp om att alla levande varelser har ett värde. Så ung att hon inte har tusentals mord på sitt samvete.
”Nej, nej, inte alls. Verkligen inte. Inte en enda liten känsla.”
Fast där ljög jag. Det är klart att de har både tankar och känslor. Präglade av ondska. De är ute efter att förgöra människorna i allmänhet och mitt liv i synnerhet. Det är ju därför jag har rätt att mörda dem.
Av illvilja äter de upp allt jag odlar trots att det finns massor av växter på motorvägarnas vägrenar som borde kunna hålla dem vid liv. Jag odlar för att komma närmare naturen, för att kunna erbjuda mina barn giftfria grönsaker som inte har behövt resa i stinkande lastbilar över halva världen. Jag odlar av godhet. Sniglarna äter upp det jag odlar av ondska och därför ska de dö, dö, dö.
Av illvilja skaffar de fyrahundra ungar på en enda sommar. Fyrahundra! Vad är vitsen? Älskar de barn sååå mycket? Nej. De hatar mig sååå mycket. Därför sprutar de ur sig avkomma. De är så förbannat smarta när de väljer sina metoder.
Jag klipper dem mitt itu. På nätet läser jag att det inte är lämpligt att använda salt. Det är bättre att klippa dem ”precis bakom huvudet.” Då bli döden mest skonsam. Jag klipper dem precis var som helst. Jag slänger dem i plastpåsar med salt. I hinkar med saltvatten. Jag mosar dem med gummistöveln. Jag hugger spaden i dem. Ibland kan jag döda tre stycken i ett enda hugg. Ha!
Jag räknar hur många jag dödar och njuter av de perverst höga siffrorna. Allra mest njuter jag av att mörda dem som är på väg in i odlingsbäddarna. Jo, jag har odlingsbäddar med höga kanter. Sniglarna älskar att klättra över för där inne växer det godsaker av klass. Jo, jag har spridit ut gift både i och runt odlingsbäddarna. 279 kronor för ett kilo – som hittat. Sniglarna tycker att min dill är mycket godare. Och barnens jordgubbar. Så förbannat smarta.
I början var det jobbigt att döda dem. Aj, det högg till i mig varje gång. Kanske var det en mor jag tog livet av. De små var någons barn. Varje klipp kunde vara orsak till en tragedi. Men hur är det man brukar säga – det första mordet är alltid det svåraste? Sedan blir man bedövad och resten går av bara farten.
”Vi har inte rätt att plåga dem! De är bara ute efter det bästa i livet, precis som vem som helst av oss.”
Sådana resonemang finns där ute någonstans. I en annan tid och en annan värld skulle jag kunna vara en av dem som tänkte så. Men nu har vi i ett rättfärdigt demokratiskt system bestämt att mördarsniglar förtjänar att dö på vilket sätt som helst, plågsamt eller ej, och jag tänker inte gå med i motståndsrörelsen.
R.I.P. morötter, sparris, sallat, ruccola, spenat, smultron, jordgubbar, gräslök och alla vackra blomster. Ni är saknade.
Jag har också kommit över den där tröskeln och har numera inga som helst problem att ha ihjäl sniglar på diverse olika sätt. Ända tills idag. Igår kväll utförde jag en massiv giftattack som jag såg resultatet av i förmiddags. Jag kollade upp en snigel som haft ett riktigt kalas med giftet. Den låg kvar på samma ställe imorse Som när jag matade den igår kväll. Jag kunde se att den var vid liv eftersom den vickade lite på tentaklerna. Några timmar senare såg jag att den kräkts upp lite inälvor och sedan dött. Jag såg flera sniglar som fick lida på ungefär samma sätt. Jag är förvånad över min reaktion, det känns rätt olustigt faktiskt. Nu överväger jag återinföra snigelplockningsrundor. Den snabba saltlakedöden är nog att föredra.
Så typiskt dig att stanna till för att i lugn och ro analysera hur det går till när döden inträder. Jag mosar och går vidare till nästa. De som är halvdöda på grund av gift plockar jag upp och slänger ner i saltpåsen så att jag slipper se dem.
hahaha du skriver så bra, jag skrattar och ryser. älskar din mörka sida
Tack Malin. Jag älskar att känna mig dunkel.
Jag måste ta ett glas vin innan jag går ut med sekatören i högsta hugg … Jag klipper mitt över kroppen och slänger sedan in dem i skogen. Ett tips är att lägga krossade snäckor runt odlingsbäddarna. Då rispar sniglarna sönder sig själva när de försöker ta sig dit. Väldigt effektivt. Glöm bara inte att slänga bort liken, eftersom de drar till sig fler sniglar. Kannibaler som de är.
Bra tips med snäckskalen! Har jag faktiskt inte hört tidigare. Däremot så tipsar de om kakaoskal, och det funkar på samma sätt.
Uuäk!
Skattar mig lycklig som ännu inte drabbats. Kommer de hit så säljer vi huset; jag kan inte ta dö på mammor med fyrahundra barn.
Jo, det kan du! Om du känner dig tillräckligt utsatt kommer du också genomgå en ersonlighetsförändring.
Det verkar enklare att få tag på snäckskal, och billigare också.