En av 90 000

90 000 människor. Så många besökte bokmässan i år och jag var förstås en av dem. Rätt många av dem var där samtidigt som jag, så inte är det väl så konstigt att jag kände mig lite övermatad efteråt? 90 000 människor – det är ungefär lika många som bor i Helsingborg.

Barn som är under ett år ska inte åka framlänges i vagnen eftersom de inte klarar av så många intryck, sägs det ju. Jag undrar om det någonstans finns en psykolog som säger att Annikor över 40 inte bör gå på bokmässor. Det skulle inte förvåna mig faktiskt.

Varför är det så många människor på bokmässan? Det var bra länge sedan som svaret var så enkelt som att det är så många människor som älskar böcker.

Nuförtiden går många dit för att de älskar kändisar. Såklart de gör! Aldrig är Göteborg så kändistätt som under bokmässan och frågan är om det finns något annat öppet arrangemang i hela Sverige där chansen att se så många kändisar är större.

Andra går dit för att de har författardrömmar och vill visualisera sina drömmars tillhörighet. Tänk att få ge ut en egen roman, att ha en lika lång signeringskö som Gardell, att bli bjuden på de bästa mingelfesterna dit bara vissa är välkomna…

Själva böckerna kan man i ärlighetens namn lätt få tag på utan att gå på bokmässan, sånt himla hårt tryck är det inte i bokhandlarna. Det brukar vara rätt lugnt på Bokia när jag är där, faktiskt och på Adlibris är det heller aldrig någon trängsel.

Själv vet jag inte riktigt varför jag går till bokmässan. Det är förvirrande men kul. Tröttande men inspirerande. Himla roligt att träffa andra bloggare och säga hej, även om det ofta bara blir ett kort och snabbt samtal. Monterföreläsningarna är underhållande men inte så mycket mer, för ju äldre jag blir desto mer anser jag att det är omöjligt att säga något speciellt intressant inför publik på 20 minuter och samtidigt ha krav på sig själv att vara rolig.

Jag kommer att gå dit igen, men inte bara för att strosa runt. Det har jag gjort så många gånger nu att det inte längre tillför något. Nästa år ska jag ha en plan eller ett seminariekort eller både ock.

Om att skylta upp

Så här står det i gårdagens Göteborgs-Posten. Stort, högst upp på sidan. Inget mer, ingen artikel. Det förtjänade alltså ett helt eget utrymme:

”Jag har haft författare som, medan jag är upptagen med kunder, skyltat upp sin bok lite extra.”

Sagt av författaren Hanna von Corswant som jobbar i bokhandel.

Hi, hi. Gör inte ALLA författare så? Och författarnas kompisar? Inget konstigt alls!

Bokmässan: lördag

Igår blev det en heldag på bokmässan. Malin och jag följdes åt genom vimlet och hälsade på en massa folk, vilket var jätteroligt och ett nytt sätt att bokmässa för mig. Alla säger att det är ett mingelparty, men det gäller nog mest dem som är där i egenskap av författare eller förläggare. De flesta vanliga döda tittar mest på författare och böcker.

Nu är jag i alla fall bloggare och fick komma med på ett litet nätverkarhörn. Nice. Till middagen igår fick vi trevlig sällskap i form av Perny och Anna Ljungdahl. Hej, hej, kul att träffas!

När det gäller vad som händer i montrarna måste jag ärligt säga att jag har svårt att uppfatta det i närvaro av sju miljoner andra människor. Jag går fram och tillbaka, tittar och lyssnar mer har egentligen inte ro att ta in något.

Idag kommer jag att tillbringa en del tid på Världskulturmuseet där jag hoppas på riktigt bra skrivarinspiration.

Jag kanske inte blir insläppt

Lars Vilks fick visst inte komma in på bokmässan. Jag vet inte varför, men det går inte helt att utesluta att det berodde på hans fotbeklädnad.

En sak har jag i alla fall uppfattat: bokmässebesökarna har aldrig varit vackrare än i år. Jag har inte sett det med egna ögon ännu, lördag och söndag blir mina dagar. Men under ett par veckor nu har ett ihärdigt piffande svept som en folkrörelse över hela landet.

Folk har shoppat nya kläder, gått till frissan och blekt slingor, målat naglarna, bantat, fettsugit låren och tagit bort rynkor med laser. Dessutom har de deklarerat att de kommer att bära högklackat.

Jag ligger lite efter, kan man säga. Det enda jag har tänkt på är att jag ska ha på mig de skönaste skorna jag äger. De ser ut så här.

Men du börjar jag tveka. Jag vill ju inte bli stoppad i entrén.

Min bokmässeplanering hittills

Här kommer en enkät om bokmässan som jag norpade på Annelis blogg. Perfekt!

Antal besök: Vetaran eller novis?
Fyra eller fem kanske? Minns inte. 

Förberedelse: Detaljplanera eller improvisera?

Kollar nog lite på vad som händer kvällen innan. Annars finns det en smidig iPhone-app som gör att jag inte känner så stort behov av planering. 

Skor:  Foträta skor eller höga klackar?

Som sagt, jag är ju veteran…

Aktivitet: Seminarier eller mingel?

Gratisseminarier i alla fall. Mingel. Hmm, jag kommer att hänga en del med Malin och kanske kan åka snålskjuts på henne till något mingel. 

Verktyg: Papper och penna eller kamera?

Bokförvaring: Ryggsäck eller tygkasse?

Inköp: Kort eller kontant?

Språk: Svenska eller tyska?

Vistelse: En dag eller flera?

Dricka: Vatten eller vin?

Möte med favoritförfattarna: Stalka eller stamma?

Förmodligen håller jag tyst. 

Hoppas att vi ses där! Ni känner igen mig på min ryggsäck och mina foträta skor.

Malin Roca Ahlgren har releasfest

 

 

 

 

 

Äntligen får Malin Roca Ahlgren agera värdinna på en releasefest. Det är hennes första men verkligen inte den sista!

Gå dit vettja, alla ni som befinner er i Stockholmstrakten den 3 september. Både vuxna och barn är välkomna.

Malins bok heter ”Var ligger utolmlands?” och är tvåspråkig i fyra olika upplagor. Det finns alltså en svensk text som på varje sida också finns på spanska, arabiska, bosniska och somaliska. Visst är det en bra idé? Själv tänker jag läsa den spanska varianten för mina barn tills de kan den utantill!

Tid: Lördagen den 3 september kl 13-15

Plats: Internationella biblioteket, Odengatan 59, Stockholm

Gärna anmälan till: info@vivlio.se

Förlagens fula webbplatser

Jag sitter och kollar runt på olika förlags webbsidor, och häpnar över hur fula webbplatser vissa av dem har. En del ser ut som att de inte har layoutats om på minst tio år.

Jo, jag vet att det är bokutgivning som är deras grej, inte webbdesign. Å andra sidan är väl marknadsföring en stor del av bokutgivning? Och hur ska de kunna marknadsföra sina författare om de inte ens kan visa upp sig själva genom en snygg webbsida? Det känns oerhört grundläggande.

Ibland spelar ytan roll och nu tror jag faktiskt att jag väljer snyggingarna i första hand.

Eeeee-lli-noooor

Arbetsprocessen fortskrider. Den här sången sjöng jag i en massa olika varianter på väg till jobbet idag, en sex mil lång sång. Melodin är refrängen på Arvingarnas Eloise. Jag önskar att jag kunde melodin på versen också, men det gör jag inte så det blir lite tradigt.

Ellinor är huvudpersonen i min roman.

E-lli-nooor varför springer du så fo-ort,
springer du ifrån nån, eller jagar du nån-a-a-annan?

E-lli-nooor va-ar har du dina tankar,
jag vet ditt hjärta bankar,
men nu måste du ber-ä-ä-ätta,

varför duuuu plötsligt stannar på din löptur … och så vidare.

Jo, jag är faktiskt helt normal. Oroande, tråkigt normal faktiskt. Därför kommer det bli helt omöjligt att marknadsföra mig om jag någon gång får en bok utgiven. Så jag får vara generös med det lilla jag har, som hur skapandet ser ut ända ner på denna pinsamma nivå.

Den snälla företagaren på turné

Idag blir det lite reklam här, men inte vilken reklam som helst utan för bloggsystern Jenny Forsbergs nyutkomna bok Den snälla företagaren. Jenny svarar på några frågor, och ni får gärna ge henne feedback och glada tillrop.

Hur kom du på att du skulle skriva Den snälla företagaren? Har du själv råkat ut för mindre snälla företagare?

Jo, jag har stött på mindre snälla företagare. Jag kommer inte på något specifikt exempel just nu, men visst är det så att man inte återkommer till butiken där man blir dåligt bemött eller företaget som inte behandlar en på ett snällt sätt? Men min inspiration till boken kommer snarare från de goda exemplen. Jag ser många företagare i min omgivning som är hjälpsamma och omtänksamma och som till exempel nätverkar på ett snällt sätt – så att jag blir glad över att få vara med i deras nätverk.

Att skriva en företagarhandbok var en idé som hade legat och grott i mitt huvud under flera år. Samtidigt hade jag retat mig på den där nidbilden av företagaren som går över lik för att få igenom sina affärer. Och så en dag insåg jag att jag kunde kombinera de här två idéerna. Resultatet blev boken Den snälla företagaren.

Är företagare mer eller mindre snälla nu än de var förr?

Oj, vilken svår fråga! Min uppfattning är att det ligger i tiden att vara snäll. De stora dagstidningarna har artikelserier om snällhet och lycka. SVT sänder programserien Jakten på lycka, där vi till exempel får reda på att vi blir lyckligare av att utföra snälla handlingar. Och det som är rätt i tiden i samhället borde ju vara rätt även i affärsvärlden. Så hoppas jag att det är, men jag har inga belägg för det. Kanske vet någon av läsarna något mer?

Boken innehåller övningar. Kan du avslöja ett exempel på en övning för oss?

Absolut! Här kommer övningen ”Skriv en berömlista”, som fungerar även för den som inte är företagare:

Vilka bra saker har folk sagt om dig och ditt företag? Om du inte har sparat beröm och citat är det dags att börja göra det nu. Skriv ner och samla allt beröm du får på ett och samma ställe. Plocka fram listan nästa gång du har en tuff dag på jobbet.

Skriver du på något skönlitterärt just nu?

Nej, men vad jag saknar att skriva skönlitterärt! Jag brukar skriva böcker på fredagar – de andra dagarna ägnar jag åt att driva min språkkonsultfirma. Det senaste året har all skrivtid gått åt till att skriva Den snälla företagaren. Och just nu blir det ingen skrivtid alls utan i stället lägger jag den tiden på att marknadsföra boken. Jag har helt enkelt prioriterat ner skönlitteraturen under en period, men inte för alltid. Jag kommer att skriva mer skönlitteratur framöver – det är viktigt för mig!

Den snälla företagaren kan ni köpa på TUK. Lycka till Jenny!

I morgon ska jag på en fin tillställning

Som av en händelse råkade jag få en inbjudan till Borås Tidnings debutantprisafton som äger rum i morgon kväll. Klart jag går dit!

Lars Kepler, det vill säga Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril kommer dit, likaså Maj Sjöwall. Kul!

Fem debutanter är nominerade varav en kommer att gå hem med 100 000 kronor extra i plånboken. De är:

Eli Levén: Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats

Stephan Mendel-Enk: Tre apor

Anna Ringberg: Boys

Elin Ruuth: Fara vill

Helena Österlund: Ordet och färgerna

Jag har inte läst en enda av de nominerade författarna, har ni?